Allting är för enerverande, utan dig är allt för kontrollerande.

Lycka?
Vad är lycka för mig?
Ärligt talat vet jag inte, har inte känt lycka på väldigt länge.
Får dock en känsla som förklar sig som lycka då jag träffar dig.
Men du är något helt annat, det är du som har fördärvat mig.
Visst är det under mitt egna ansvar att kontrollera det, men efter ett tag är det även för den starkaste individen svårt.
Disciplin är något som jag aldrig har haft, tyvärr.
Jag känner att jag inte hör hemma här, men vart hör jag då hemma?
Skulle vilja kunna bara säga adjö.
Varför kan jag inte bara det?
Patetiskt.
Lycka är ytterst subjektivt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0